Lettiska

Översättning till lettiska

Lettiska är ett språk som talas av cirka 1,5 miljoner personer. Det tillhör den baltiska språkgruppen, som är en undergrupp till baltoslaviska språk. Lettiska skrivs med en variant av det latinska alfabetet. Det består av totalt 33 bokstäver varav 11 är latinska bokstäver som modifierats med diakritiska tecken.

Att välja en pålitlig och professionell översättningsbyrå för översättning av era dokument är otroligt viktigt. Vi på CE förstår viktigheten i att kommunicera ert budskap på ett klart och tydligt sätt. Med hjälp av ett dedikerat team av kvalificerade översättare kan vi konvertera ert material till och från över 70 språk. Och vi gör det gärna till personer som behöver översättning till och från lettiska!

Tveka inte att kontakta oss. Vi ser fram emot att höra från dig!

Översättningsproceduren

Vi översätter till lettiska

Zigfrids Gaismins

Ksenija Cirulnieks

Voldemars Lika

Alvine Sivens

Ieva Miklasevics

Andrejs Lisovskis

Indoeuropeiskt, baltiskt språk och det officiella språket i Lettland. Lettiska talas som modersmål av ca 1,5 miljoner, varav 1,4 miljoner i Lettland, 21 000 i USA, 20 000 i Ryska federationen, 9 000 i Canada, 8 000 i Tyskland, 8 000 i Storbritannien, 6 000 i Brasilien, 5 000 i Australien, 5 000 i Litauen och 3 500 i Sverige.

 

Det är närmast besläktat med litauiska. Det finns tre dialekter: den centrala (som skriftspråket är baserat på), tamiska (i nordväst) och höglettiska (i öster).

Lettiskan har två genus (maskulinum och femininum), men saknar såväl bestämd som obestämd artikel. Maskulina substantiv slutar i singularis oftast på -is, -s eller -š, feminina på -a eller -e. Mer ovanliga är (oböjliga) ord på -o, t.ex. auto ’bil’. Substantiven böjs i fem kasus (eller sex för ord med speciella vokativformer); exempelvis är böjningen av ’far’: singular nominativ tēvs, genitiv tēva, dativ tēvam, ackusativ tēvu, lokativ tēvā, vokativ tēv!; plural nominativ tēvi, genitiv tēvu, dativ tēviem, ackusativ tēvus, lokativ tēvos, medan plural vokativ är lika med nominativ. Maskulina personnamn måste oftast sluta på -s för att passa in i böjningsmönstret. Detta gäller även utländska personnamn, t.ex. Augusts Strindbergs. På motsvarande sätt måste feminina namn normalt sluta på -a eller -e, t.ex. Astrida Lindgrēne. Stavningen av utländska namn anpassas till det lettiska alfabetet för att återge korrekt uttal (och följer oftast inte stavningen i originalspråket).

 

Adjektiven förekommer i obestämd (augsts ’hög’) och bestämd form (augstais ’den höga’); i komparativ augstāks ’högre’ och i superlativ visaugstākais eller pats augstākais ’den högste’.

 

I verbens konjugationssystem finns aktiva och reflexiva former. Med hjälp av tiek och top bildas passiva konstruktioner: tiek mācīts eller top mācīts ’blir skolad’. Vid sidan av indikativ, imperativ, relativ modus och konditionalis finns även debitiv (nödvändighetsform) med jā-: jādara ’måste göra’. Lettiskan saknar verbet ’ha’ och uttrycker detta med hjälp av dativ (’åt den som har’) + ’vara’.

 

Prepositioner styr olika kasus i singularis, men ett enda (dativ) i pluralis. Det finns ett rikt system av participformer, både böjliga och oböjliga. I frågesatser kan frågepartikeln vai ofta uteslutas, så att ordföljden förblir rak som i ett påstående, men med intonationen som i en frågesats: (vai) tavs brālis nāks? ’kommer din bror?’

 

I Sverige ges undervisning i lettiska vid Stockholms universitet, där det sedan 1970 är ett självständigt ämne inom grund- och forskarutbildning.

Alfabetet bygger på det latinska: det har 33 bokstäver, varav 11 med diakritiska tecken: ā, č, ē, ģ, ī, k̦, l̦, n̦, š, ū, ž. Ett streck över en vokal visar att den är lång, medan tecken över eller under konsonanter visar att de är ”mjuka” eller palataliserade. Fram till 1900-talets början användes ofta gotisk skrift, efter tysk förebild. I äldre stavning finns även bokstaven r̦, medan det för dialekten i östra Lettland (Latgale) ibland används en avvikande stavning där även bokstäverna y och ō förekommer.

 

De första böckerna på lettiska är från 1500-talet; 1600-talets bibelöversättningar fick stor betydelse för skriftspråkets utveckling. Under modernare tid har språkvetaren J. Endzelīns påverkat skriftspråket genom sin lettiska grammatik (1922).

 

Ett lettiskt ord kan börja med en vokal, en godtycklig konsonant eller också med en konsonantkombination med två eller tre konsonanter, t.ex. acs ’öga’, bērns ’barn’, straume ’ström’. Ordbetoningen ligger nästan alltid på första stavelsen, troligen en påverkan från östersjöfinska språk.

Låt oss utforska möjligheterna!

Kontakta oss och få reda på mer

error: Innehållet är skyddat!